Europacupen för Retriever är en lagtävling som arrangeras vartannat år. I år var det Belgien som stod för värdskapet. Samlingspunkt var Gembloux i den franska, sydöstra delen av Belgien.
Nytt för i år var att endast
tre deltagare per land inklusive lagledare fick ingå i laget, mot tidigare fyra
(plus lagledare), detta för att minimera antalet personer i jaktmarkerna.
Birgitta Bernadotte med IntJCh Seacroft Scilla, Anna-Karin Hedman med SJCh
Moorman’s Gentiana och jag själv Lena Bratsberg-Karlsson med NordJCh Searover
Flame representerade Sverige.
Totalt kom elva länder till start med sammanlagt 32 hundar (tyvärr hade Tyskland endast två deltagare, då en av deras tikar börjat löpa och reservhunden inte heller kunde komma.) Ekipagen fördelades genom lottning på tre olika marker till lördagens semifinaler. De tolv bästa hundarna skulle sedan tas ut till söndagens final.
Varje hund som går till ”pris” under helgen får poäng. Poängen räknas sedan samman och bästa lag utses. Dessutom kan varje vinnande hund från varje semifinal samt final få CACIT, sammanlagt kunde alltså fyra CACIT delas ut denna helg. Tävlingen avgörs både i lag och individuellt.
Efter två långa dagar i bilen och cirka 200 mil hemifrån kom vi fram till hotellet i Gembloux. Härligt, skönt och väldans pirrigt kändes det, och vi packade upp våra saker och försökte sedan ta reda på vilka tider som gällde. Kl.15.00 fredag eftermiddag var det veterinärbesiktning. Därefter möte för lagledare och domare med information om hur och vart vi skulle ta vägen under helgen samt lottning och gemensam middag.
De tre olika jaktmarkerna erbjöd ganska skilda förutsättningar. Birgitta och Scilla prövades på fasaner i en blandning av öppen och täckt terräng. Här dömde en mycket duktig och sympatisk engelsman, MikeTallamy (förra årets vinnare av brittiska Championship) samt en belgisk domare, Lorenzo van de Werve de Schilde. Anna-Karin hamnade i en mer täckt terräng där det inte alltid var så lätt att se sin hund. Här ingick både and- och fasanjakt och därmed blev det också en hel del vattenarbete. Domare här var Andrea Standertskjöld från Finland samt Ralph Klieber från Österrike. Flame och undertecknad hamnade på marker som utgjordes av mestadels plöjd åker, och apporteringen gällde fasan och rapphöns. Vi blev bedömda av en belgisk domare, Philippe De Schutter, samt vår egen Lars Johnsson.
Flame fick under större delen av dagen lite för enkla apporteringar, vilket inte ger några extra pluspoäng. När dagen närmade sig sitt slut och endast ett par hundar fanns kvar i provet, stramade domarna upp svårighetsgraden genom att placera oss på längre avstånd från skyttarna. Därigenom hamnade även nedslagsplatsen för vilten längre bort. Dessutom fanns det här mer markvegetation vilket gjorde att hundarna var tvungna att använda och visa upp sin viltfinnarförmåga.
Här fick Flame äntligen visa sin kapacitet. Två hundar som stod i tur före Flame hade misslyckats att finna en liten rapphöna. De visade olydnad och hade svårt att gå ner i tempo för att lokalisera fågeln. När det så blev vår tur steg pulsen och jag kände att detta kan vara vår chans att visa hur det kan gå till. Flame får in fågeln på kort tid och eye-wipar de två hundarna före oss. Yees!
Denna apport var avgörande för vår tredje placering med ett excellent (1:a pris). Hade vi haft turen att få lite mer utslagsgivande fåglar under förmiddagen (och klarat av dom!) kanske vi stått ännu högre upp på prispallen. Men vi blev valda till ”guns choice”, vilket inte kändes helt fel.
Även Scilla hade lyckats eye-wipa en hund under dagen, och fick dessutom möjlighet att visa upp ett mycket övertygande retrieverarbete på de övriga fåglarna. Vid samlingen och innan prisutdelningen var vi alla spända. Birgitta var givetvis nöjd med sin hund och hoppades att detta skulle räcka till en bra placering. Och visst räckte det! Högst upp på prispallen, med ett excellent och CACIT. Grattis!
Den knepigaste men kanske trevligaste marken var på Anna-Karins och Tians provplats. I och med att terrängen bestod av täta buskage, gammal sjöbotten och simdjupt vatten, blev ofta markeringarna lite diffusa för både hund och förare. Det krävdes exakt åtlydnad och precision i samarbetet mellan hund och förare då domaren angav ett mindre anvisat område för att lokalisera ett vilt. Tians styrka är att finna vilt, vilket hon gjorde på ett mycket bra sätt. Dock var det vid något tillfälle brister i exakt åtlydnad, och hon blev tillsammans med en annan hund eyewipad av domarna. Priset blev very good och en mycket bra fjärde placering. Detta visade sig senare räcka till finalplats. Ett jubel bland oss tjejer förstås. Alla tre svenskar bland de tolv bästa!
Söndagens final dömdes av de båda belgiska domarna tillsammans med Mike Tallamy och Lasse Johnsson. Här fanns ytterligare en chans att erövra ett CACIT. Fortfarande räknades poäng för att utse det bästa laget, samt för att kora årets Europacupmästare år 2003. Jag insåg att chansen att få behålla denna titel från år 2001 var ganska liten. Alla dessa tolv hundar var av mycket hög klass. Dessutom har standarden på förarna blivit enormt hög. Alla hundarna var kapabla att vinna.
För att ha en riktig chans på denna tävling krävs: Att hunden är genomarbetad och stabil, att både förare och hund är rutinerade samt att de har den mentala styrka, som gör det möjligt att vara skärpt under två långa jaktdagar. Att hunden inte gör några missar, utan visar sina fina retrieveregenskaper under varje arbetsuppgift. Med domare tätt i hälarna som synar varje apport och varje rörelse. Jag lovar att man är ganska matt innan provet är över!
Söndagens jakt bestod enbart av änder. Eftersom standarden var så hög på hundarna var det små saker som avgjorde om man fick fortsätta eller inte. Anna-Karin var först ut av oss tre. Tian uppvisade sin förmåga att finna vilt utan att ta notis om att Anna-Karin ville annat. Olydnad!
Då endast sex hundar kvarstår får Flame tacka för sig. Efter en mycket bra utförd vattendirigering väljer hon att ta landvägen hem. Tydligen inget bra val, för efter en tids funderande bestämmer hon sig för att ändå välja vattenvägen. Detta ambivalenta uppträdande resulterade i en sjätte plats.
Nu står hoppet till Scilla. Hon har även denna dag eye-wipat en hund och vi håller tummarna för att segern går till Sverige även detta år. Men i sista run-offen får hon ett dåligt grepp om en skadad and, fågeln smiter och försvinner ner i ett vattenfyllt dike. Även om Scilla gör ett mycket bra försök att finna den igen misslyckas det, och resultatet blir en femte placering.
Den belgiska hunden som vann, Rhypyker Rafter med Fons Exelmans, var av mycket hög klass och väl värd att vinna! Grattis!
Söndagen avslutades med prisutdelning och sedvanliga tal under det att en god middag serverades i ett magasin hemma hos markvärden. Att få vara med och tävla med sin hund mot alla dessa topphundar och att få träffa dessa trevliga människor från elva länder var väl värt den långa resan.
Nu återstod bara 200 mil hem…..
1. Belgien
Exelmans Fons (kapten), Rhypyker Rafter
Bollen Filip, Starcreek Zally
Bollen Stefaan, Starcreek Zuckey
2. Frankrike
Laurence Maudet (kapten), Clancallum Barclay
Thomas Bouy, Ch T.A. Neil
Franck Munini, Plume
3. Sverige
Birgitta Bernadotte (kapten), Int FTCH Seacroft Scilla
Lena Bratsberg Karlsson, Nord JCH Searover Flame
Anna-Karin Hedman, SJCH Moorman's Gentiana
Mer resultat: http://www.ssrk.se/Prov/europacupen2003.htm
Lite bilder: http://users.skynet.be/fa214938/Pictures.htm