Ny sida 1


Nu är vi framme. Inga-Lena Djurberg och jag beslöt att vi denna höst skulle ta med våra män under de två första veckorna som vi är borta. Så Bengt, Mats, jag och Inga-Lena hyr ett cottage på en liten farm utanför Wolsingham. Greenwell farm heter detta för oss perfekta boende under några veckor. Vi har totalt sex hundar med oss och inga problem. Skönt med resvana och väluppfostrade hundar, vi har valt att de endast ska vara i våra respektive sovrum. Även om alla dörrar är öppna så ligger de snällt kvar där de blivit tillsagda. Omgivningarna är fantastiska och utsikten sagolik. De ängar som är tomma på betande djur, får vi gärna använda för träning och rastning av våra hundar. Vädret har hittills varit varierande. Sol, blåst och regn allt under samma dagar. Men vi är välklädda och bangar inte för att vistas ute i det fria.

Vi har hunnit med att träffa Malu Marx och tillsammans med henne tränat på Farndale. Stengärdgårdar och olika typer av vegetation blev nyheten för några av de yngre hundarna. Men de lärde sig snabbt att arbeta i denna typ av terräng, de gjorde riktigt bra i från sig.

Arron har kommit med på ett Novice den 8 oktober. Tanni har kommit med på ett Open, 24 hundars 8-9 oktober. Vilket innebär att jag måste prioritera en av hundarna. Tanni förstås. Måste bara ta chansen att starta på ett Open i England! Men har vi tur kommer Arron få möjlighet den 6 oktober då han är 4:e reserv på ett trial. Vi håller tummarna att det blir strykningar... Totalt har jag anmält Tanni till fyra Open och Arron till fyra Novice. På ett av proven var vi 96 reserv och totalt 110 hundar var anmälda. Så vi har verkligen tur som fått två chanser på åtta anmälningar.

På torsdagen åkte vi över till Peter Burton och hälsar på. Lite träning av både hans och våra hundar på en stubbåker som kantades av törnen och högt gräs! Det ryktas att det kan bli trampjakt på en stubb på det Open Tanni ska starta på. Tai maten i England är fantastisk god. Vi var 7 personer till middagen och beställde för 8. Vi hade mat så vi klarade oss i tre dagar. Fredag och några dagar framöver kommer hundträning att ligga lågt. Några av allas våra barn kommer på besök. I vår familj kommer dottern Linda och hennes man Robert. Vi kommer att försöka skaffa lite "K" poäng, både i form av vandringar och sevärdheter.

"K-poäng" Cirka 350 trappsteg upp i en smal spiral liknande stentrappa och vi äntrade tornet i Durhams Cathedral. Om man kisade riktigt ordentligt kunde man se Harry Potter sväva runt tornet. Själv valde jag att ganska omgående gå ner den långa vägen tillbaka till marknivå igen.

En biltur utmed kusten och givetvis en promenad på stranden, höga vågor som med dån slog in mot oss. Det är härligt med naturkrafter, (men jag hoppas att det inte blåser på min båtresa tillbaka den 11 oktober)

Vi har hunnit med att vandra på heden, klättrat över stengärdsgårdar och sett massor av grouse som med ett speciellt läte skrämt flög upp då vi kom för nära. Kaniner som snabbt for mellan sina skydd och hålor.

På Söndagskvällar är det Quest på den lokala Puben. En frågesport där alla närvarande är delaktiga. Ärligt talat hade jag svårt att förstå dialekten och frågorna. Tur ungarna (dryga 30 år) är så duktiga på engelska. Även om vi kom sist i tävlingen så var det en upplevelse att vara med.

Vi har träffat Harry Lee och hans hustru Ann ett mycket trevligt och gästvänligt par som inte bor långt från oss i Taw Low.
Harry hade pratat med Andy Latham som kunde berätta om hur terrängen ser ut på mitt och Tannis prov på måndag den 8 oktober.
Året innan hade Andy vunnit just på samma plats. Mycket blötmark med snipes ("beckasin") och hög tät vegetation.

Harry ordnade en hel dag med trampjakt på en liknande mark. Tre skyttar, varav Bengt var en av dem. Harry hade tre underbara cockerspaniels som for som små troll genom snåren. Vi sköt kaniner, fasaner och några snipes.
En fasan gick ner cirka 40 meter framför Tanni.
Skottbilden var tydlig och vi kunde se hur den snabbt tog till fötterna och sprang, rätt in i den täta och tuffa terrängen. Tanni markerade nedslagsplatsen och vi kunde alla se hur hon tog löpan. Hela linjen stannade upp, tysta och med blicken riktad mot den del av marken som vi såg henne försvinna.
Efter en som det kändes lång stund kom Tanni med fasanen i munnen. Vilken känsla, det var som att se mamma Flame i arbete och jag kan inte förneka att det kom en liten tår i ögat.

Den apporteringen kommer alltid att ligga i mitt minne, hur det än går på proven framöver så vet jag att hon är en viltfinnare.

Vad gäller de små "beckasinerna" så krävs det både tur och en mycket erfaren hund för att hitta dem i blötmarken. Alla hundar fick möjlighet att apportera denna lilla "undulat".

Två veckor av vår semester har redan försvunnit och Mats och Bengt är tillbaka i Sverige igen.
Inga-Lena och jag är nu ensamma med alla hundar, varsin bil och massor av packning..

Ytterligare en dag med Harry. Grouse hunting på heden 500 meter över havet, mestadels i kompakt hög ljung. Vi ingick i picking-up gänget som bestod av endast tre ekipage. The Beaters (drevgänget) var cirka 20 personer med spaniels och retrievers. Sex skyttar med stora plånböcker, från både Tyskland, Frankrike och England såg till att vi alla hade arbete att utföra under dagen.
		Inga-Lena i Ljungen.

Red Grouse flyger lågt och följer marknivån. Den svarta Grousen flyger högre och fick inte skjutas. Boten för en sådan fågel låg på 300 pund.
Detta innebar att skyttarna stod i "boots" små nedgrävda hål där endast deras överdel och bössa kunde ses över marknivån.
Vi som var picking-up stod cirka 200 meter bakom skyttelinjen och skulle ha koll på alla vingade fåglar. sitta lågt och tyst tills dess skyttet var avblåst.

glasskivorna som blänker är skydd för att skyttarna inte ska skjuta varandra.

Drevkedjan startade några kilometer från skyttarna och gick fram som i en hästsko för att få fram de helt vilda fåglarna till linjen. På flankerna stod äldre män som inte orkade gå så långt och flaggade för att föra fåglarna rätt den sista biten.
När drevkedjan var alltför nära och med risk för att bli skjutna blåstes en signal, detta skulle göra skyttarna uppmärksamma på att nu var allt skytte förbjudet framåt. Nu riktades istället bössorna mot oss och skytte bakåt var tillåtet. Det var främst nu våra fåglar föll mot oss.

Drevkedjans hundar tog hand om de vilt som låg kring skyttarna och vi ägnade oss åt de vilt som föll längre bak.
Att hitta en fågel i ljungen var inte lätt, Harrys spaniels och labradorer jobbade mycket effektivt hela dagen.

Vi fick många goda råd av Harry som jobbat med hundar och jakt i hela sitt liv. Att tyda träffbilder på fåglarna samt hur temperatur och vind påverkar hundens möjlighet att lyckas finna viltet. Harrys råd var att låta hundarna jobba självständigt och utveckla sina erfarenheter i att finna vilt på denna knepiga mark. Ju mer man dirigerar och styr dem desto sämre blir de att lita på sig själva och att utveckla sin förmåga.

Dagen var helt underbar och solen sken och vinden var svag. Kanske inte den bästa för en jaktdag, men vi från Sverige njöt i fulla drag. Vi och våra hundar är ännu en erfarenhet rikare. Och dessutom fick vi 40 pund var i ersättning!

Vilket förtroende!
Att köra denna splitter nya bil mellan såtarna. Lite orolig var jag allt!

Vi blev uppringda av Jennifer Hay som berättade att Arron nu stod som första reserv på Novice Trialet arrangerat av Golden retriever club of Northumberland på Ridley Hall den 6 oktober.
Alla i startlistan kom till morgonsamlingen så det blev ingen start för oss. Men vi fick möjlighet att gå med i linjen och även ställa lite frågor under dagen till domarna som var.
Mrs T Lawrense. Mrs P. Dunckley. Mr A-B Coopery. Mr S Martinoli
Jennifer Hay var Stewart och höll ordning på alla.

Detta novice kändes både lätt och mer på Open nivå. Snacka om "orättvisa". Vissa hundar fick 30 meters apporter rakt på plattmark. medan vissa fick runners över stängsel. Fler hundar hakade fast innan de trillade ner på andra sidan, Tänk er ett fårstängsel och lägg till dubbla rader av taggtråd, det blir högt! Jag kan säga att jag var glad att jag inte "behövde" starta....(Min lilla putte som redan förra året fick sys).

Jennifer berättade för mig att även Tannis prov på måndag bitvis kan innehålla denna typ av stängsel. Desto högre upp i landet desto mer stängsel.


Start på vårt första Open i England. 24 hundar till start och däribland många duktiga och kända namn. trevlig stämning och ett bra prov, men alltför svårt för oss. När vår tur kom blev det walk-up i nässlor. Jag lovar, det var en matta av nässlor. Tanni hoppade på tårna och undrade vad i He... vi gjorde här. Hon fick sändas på en blind och var inte den vanligtvis lydiga och distinkta lilla Tanni. Det slutande med att vi blev eywipade av en golden som när hon väl fick tag i sin fågel, lade sig ned och spottade och fräste för att försöka bli av med de otäcka nässlorna. I och med det åkte även den hunden ut. Tess och Willowyck Ruff hade otur då Ruff inte lyckades ta sig över ett stängsel. Sara Gadd med Diesel gjorde en förvånansvärt dålig handling, ja, listan med kända förare kan göras lång. Det gäller att ha tur med sin start ordning och sina fåglar, samt ha nerverna under kontroll.
		Högt som tusan för en liten "tant" .
Tre kontinentala deltagare som ännu var på gott humör. Stefano och hans lilla gula tik var mycket duktig, men tyvärr blev hon lite störd av terrängen och försökte välja väg hem och blev då lite omständlig på en inleverering. Daniel och hans kraftfulla hane gjorde riktigt bra ifrån sig och kom med till dag två. Men tyvärr blev han där eywipad mot slutet.
		Stefano Martinoli från Italien Lena från Sverige och Daniel Marx från Schweiz
Mrs.Tess Lawrence med Willowyck Ruff, Mr. A.Latham med Skellorn Danty. Mr A.Schofield med Eastdale Guss samt vinnaren Mrs.J.White med Blackfoot Scout of Minstead

Den 11 november och hemresan startar. Nattbåten tar mig och hundarna från Hull till Rotterdam. Tack och lov inga höga vågor utan resan gick bra och vi körde iland runt 8.00 för att fortsätta mot Tyskland. Utanför Hamburg hade jag bokat rum där även hundar var välkomna. Resan gick sedan vidare till Danmark och goda vänner och valpköpare Charlotte Rasmussen och Steen Vasegaard som öppnade sitt hem för oss. Jag hade planerat att starta på två int.A-prov i Danmark då jag ändå "hade vägarna förbi". Det första provet blev helt fel för oss. Vi började utan problem men hade sedan otur att få en fasan som tidigare gått ner i en damm. Dammen låg i en sänka och jag hade ingen chans att se hur och om hon gav sig ut i vattnet. Dammen var liten och bökig att ge sig ut i. Den inbjöd till att springa runt och dessutom fanns där fullt av friska fasaner som förskräckt flyg upp. Vi fick in rätt fågel, men vi kunde gjort det betydligt smidigare. Andra dagens int.prov gick betydligt bättre och Tanni fick möjlighet att visa sin effektivitet och viltfinnarförmåga. Resultatet blev excellent och en andra placering med reserv CACIT CK


		Totalt 12 hundar till start: två hundar inledde med att knalla. två first dog down samt tre eywipe av hundar. Några hundar med minus i protokollet och kvar efter lunch fanns tre hundar. Där ibland vår vän Daniel Marx med Tara. Tyvärr blev hon eywipad av domarna på sin femte apport. Men fick gjädjas åt Gun´s Choice. Vinnare blev en mycket duktig hund Jasmine Milly of Labdom förare Mr.W. Mitchell. Inga-Lena och jag blev inbjudna att äta middag på puben tillsammans med skyttar och domare efter provdagen. Vilken gästfrihet!

Denna semester och hundresa avslutade jag hemma hos Anders Carlsson och Mirjam Axner i Skåne, innan det var dags att infinna sig till vardagen igen uppe i Sörmland. Ännu en härlig resa är till ända!